Jag bestämde att försöka träna på den här veckan och om det inte fungerar så tänker jag lägga ner Stockholm Marathon. Göteborgsvarvet kan jag alltid jogga runt, även utan massor av pass i benen, men 4.2 mil finns inte en chans att jag klarar av utan att träna. 

Och jag ska inte ropa hej än, men jag tror bestämt att mitt knä börjar fungera som det ska igen. Först kändes det bra att springa en timme igår, sen kändes det bra efteråt (annar brukar jag inte kunna böja på det efter jag sprungit) och idag kunde jag för första gånger på flera månader springa två dagar i rad. Och det utan problem. Jag har faktiskt inte ont någonstans och när hände det sist liksom?

Jag sprang 5 km idag på strax under 25 minuter. Jag har ingen fart i kroppen över huvudtaget och fick kämpa för att hålla 5.00-tempo. I måndags lyckade jag hålla samma fart som idag och då sprang jag dubbelt så långt, idag hade jag inte orkat en ynka km till. Men jag tycker att banden på det nya gymmet i Partille är mycket tyngre att springa på än på Stig Center där jag var i måndags. Det kanske bara är psykiskt, eller så är de felkalibrerade på ett av gymmen.

Det spelar inte så stor roll, för snart kanske jag vågar ge mig ut och springa igen (det känns tryggare att springa på bandet och kliva av när man får ont istället för att hamna lång hemifrån och behöva gå hem).